Hur Island klarade av finanskrisen

30.04.2015 | www.kla.tv/5765

God kväll, i februari detta år, avkunnade högsta domstolen i Island ett historiskt domslut mot fyra bankchefer. Bankcheferna dömdes till 4-5 1/2 års ovillkorlig fängelse för marknadsmanipulering och förskingring. Det är de hårdaste straffen som har fällts i Island angående ekonomiska brottsligheter. Rättegången med diarienumret 145/2014 var därför så historiskt och enastående, eftersom bankcheferna personligen fick ansvara för deras bedrägerier och kunde inte låta bankerna ansvara för skadorna som orsakades mot bland annat spararna och regeringen. Island stod 2008 framför ett berg av skulder som översked tio gånger det årliga BNP:n, alltså om det 1000%. Jämfört med det skuldsatta Grekland som idag har en statsskuld om det 175 % av BNP:n, var det så gott som chanslöst för Island. EU och den internationella valutafonden (IMF) fordrade då av den isländska regeringen i Reykjavik, att befolkningen måste komma upp med att betala skulderna. Att Reykjavik satte sig emot det hela var bara rena förtvivlan. ”Med en skuld som är två gånger BNP:n hade vi kanske diskutera om det, sa den dåvarande finansministern Steingrimur Sigfusson, men en skuld som är tio gånger så mycket? Vi hade inget annat val än att säga nej. Det var skulder som bankrutta privatbanker har orsakat genom bedrägliga spekulationer bland annat i olika EU-länder. Och därför ska dessa banker betala för det eller dem gå i bankrutt, säger finansministern vidare. Den isländska regeringen kunde inte heller göra något annat, för det bestämde islänningarna. Befolkningen gick efter kraschen 2008 på gatan, och med den så kallade ”kastrullrevolutionen” jagade de inte bara iväg den ansvariga regeringen, utan med hjälp av ständiga demonstationer och folkomröstning stoppade de varje försök att låta staten få stå för bankskulderna. Kompromisser som förhandlades mellan Reykjavik och huvud borgenärs- länderna Storbritannien och Holland, som bara skulle belasta Island, blev på kort hand genom en folkomröstning nerröstat med 94 %. Där hjälpte det inte heller att Storbritannien genom sin anti-terrorlag ställde Island på samma nivå som al-Qaida och frös in landets samtliga tillgodohavanden. Det bara upphettade motståndsstämningen ännu mer hos befolkningen. Islänningarna lät sig inte heller skrämmas när hotelser kom att dem blir till ett nordiskt Kuba. Efter det att alla EU-staternas och IMF:s försök att utpressa Island inte gick hem, försökte London och Haag genom domslut anklaga Island att betala skulden. Men på grund av olika brister i EU-bankdirektiven blev Isländska statens ansvarsskyldighet 2013 avslagen av den Europeiska frihandelssammanslutningens domstol. Man kan säga, att Island har fått världsrekordet i efterskänkning, säger Lars Christiansen, chefanalytiker av Danske bank i Köpenhamn. Ekonomiprofessorn Matthiasson ger honom rätt: ”När det i andra länder går om avskrivningen av skulder, av Island kan dem få en bra lektion, nämligen framgång genom föga ortodoxa svar på krisen. Ironiskt vis ser också IMF det så på efterhand. Island var hänvisad åt en tio miljoners IMF- kredit, för att inte gå i bankrutt året efter kraschen. Vad Reykjavik aktade på, var betingelserna som man gick med på. Socialsystemet var tvunget att bli inskränkt, men kärnan blev kvar. Man vägrade IMF:s avsikter att radikalt kalhugga socialsystemet. När det gäller den sociala jämlikheten, så står vi fortfarande i international jämförelse helt på toppen, yttrade sig ministerpresidenten Johanna Sigursardottir till årsskiftet 2013. Island förvandlade sig från det avskräckande exemplet vad som kan sker om man låter banker och finansmarknaden gå i bankrutt, till en fortfarande lovad förebild. När kreditvärderingsinstitutet Fitch uppvärderade Island 2012, så gav dem grunden till detta med: Framgång genom föga ortodoxa svar på krisen. Från en negativ tillväxt med minus 7 % 2009 var det tre år senare nästan plus 3 %, varav Island tydligt låg över eurozonen. Den Isländska kronan har efter det att den sjönk med 25-30 % gentemot Euron och Dollarn, stabiliserat sig på samma nivå som innan krisen. Arbetslösheten ligger på 4% och inflation är inte något tema mer. Denna väg säger oss bara en sak: Vi människor måste lämna bankernas och IMF:s credo, som hindrar en efterskänkning av skulder på bankernas bekostnad och istället socialiserar skulden eller bättre sagt: låter befolkningen betala den. Island har visat oss hur det går, genom att låta privatbankerna gå bankrutt. Det går ett land mycket bättre om det inte blir utsuget till det yttersta, bara för att tillfredsställa fordringsägarnas begär. Vi tackar för er uppmärksamhet och önskar er en trevlig kväll

Från k-hc.

Källor/länkar: http://www.initiative.cc/Artikel/2015_03_14_Island.htm
http://www.taz.de/1/archiv/digitaz/artikel/?ressort=a2&dig=2015%2F02%2F21%2Fa0156&cHash=01784131a0aa2afc5949628dbd7a3f2e