Hur fungerar moderna krig!

03.02.2017

1. Destabilisera Angriparen skapar oro i landet som han vill angripa och destabiliserar landet så pass att ett inbördeskrig eller dylikt bryter ut 2. Och hur gör han det? Han tar kontakt med alla missnöjda grupper i landet som han vill angripa t.ex. rebeller eller andra som är beredda för våldshandlingar. Och det spelar honom ingen roll om dessa grupper består av fotbollsfan, religiösa fanatiker, vänster- höger- eller vad som hälst extremister. Huvudsakligen är att de är beredda på att ta till våld, är kallblodiga och lojala. Angriparen lovar dessa grupper en bättre framtid med medbestämmanderätt och flera andra fördelar. Så kämpar varje grupp på sitt eget sätt och vis, motiverad att få sitt individuella mål genomfört. Varje grupp som på så vis har bildats till en terroristisk enhet accepterar också för tillfället olikartade grupperingar. För de ser först och främst bara fördelar med den gemensamma slagkraften. Mottot: ”Huvudsakligen synergi! Vi kämpar gemensamt men marscherar enskilt! Angriparen skapar på det sättet genomblandade terrorgrupper. Vill den ena terrorgruppen inte blanda sig med de andra grupperna, so spelar det ingen roll för angriparen. Han utnyttjar dessa grupper i separata, särskilda handlingar som t.ex. självmordsattentat osv. 3. Utrustning och finansiering Genom legosoldater från sitt eget eller också från ett annat land låter angriparen utbilda rebellgrupperna till terrortrupper. Detta gör han möjligast utanför sitt målobjekt. Han upprättar hemliga utbildningsläger, möjligt nära sitt målobjekt. Om det inte går, låter han hämta de utbildade terrorgrupperna t.ex. per flyg från alla håll och kanter. Angriparen levererar vapen och tillräckligt med ammunition till rebellerna och ger dem lön för kampen. 4. Attacken Angriparen förverkligar sin strategi. Beroende på hur strategin är, attackerar han målmedvetet civila personer och inrättningar Målet är att skapa en så stor uppmärksamhet under nationerna som möjligt så att ett skrik efter hjälp utifrån uppstår. I centrum av pressmeddelanden står naturligtvis inte angriparen som organiserade det hela, utan antingen landets dåliga regering som måste störtas eller allt efter behov rebellerna, alltså de terroristiska enheterna. 5. Angriparen har alltid samma mål: Att försvaga landet som han vill angripa inne ifrån och samtidigt ge målobjektet skulden till det hela. Att skapa en så stor förvirring och maktlöshet under nationerna Att få sympati för en militärisk hjälpinsats utifrån Att störta och avskaffa den eller de som styr landet som han vill angripa och upprätta en ny regering ur de välvilliga rebellernas kretsar Att låta den militäriska hjälpinsatsen ta till reträtt för att överlåta landet för sig själv, så att det störtar i det totala kaoset. För att återigen göra ett radikalt ingripande för att avlägsna de förut kallade hjältar, för att nu kalla dem för terrorister Därefter överta landet eller rättare sagt des resurser och fordra krigsskadestånd så mycket han vill. 6. Låter sig hyllas som den stora befriaren 7. Samma övning i stor skala Det som angriparen med de blandade rebelltrupperna i de enskilda länderna gjorde, gör han nu på ett omfattande sätt. Flera länder är nu hans ”utvalda rebelltrupper”. Med dem, omringar han sin största fiende som han själv aldrig skulle kunna besegra. I början skapar han provokationer, och ger sin största rival skulden för det hela Han uppmanar sina ”rebell- länder” att angripa sin största rival med deras egna vapen, arméer, resurser och först nu när alla länder har avlossat sitt sista skott, förlorat allt vad de har och är fullständig ruinerade, då attackerar misantropen, den verklige angriparen och krigsivraren, för att besegra alla tillsammans. 8. Vem är de stora förlorarna? Alla de som lät sig förledas och missbrukas av denna lömska angripare och krigsivrare.

Från bb.

Källa/Länkar: