Talet som beseglade John F. Kennedys öde? - Fortfarande idag högaktuellt!

Talet som beseglade John F. Kennedys öde? - Fortfarande idag högaktuellt!

02.02.2019

Den 27. april 1961 höll John F. Kennedy i New York ett ovanligt tal inför de mest inflytelserika tidningsförlagen över "ett stort hot". Han talade om den "stora faran, att ett påstått behov av förhöjd säkerhet (...) används för att utvidga myndigheternas censur och hemlighållande", där denna fara utgår från "en monolitisk (enhetligt och massiv) och hänsynslös försvärjelse som man konfronteras med världen över". Han uppmanade tidningarna till att alarmera det amerikanska folket och att informera dem om allt utan inskränkning. Troligen har ni aldrig hört talas om detta tal och ännu mindre läst om det i mainstream-media (system-media). Innhehållet i detta tal är högst brisant och stakade ut vägen för Kennedys dödliga öde den 22. november i Dallas. Lyssna nu till den tyska översättningen (läs den svenska texten) av Kennedys tal, som troligtvis beseglade hans öde och som fram till idag inte har förlorat i brisans och aktualitet. "Redan ordet hemlighållande är i ett fritt och öppet samhälle oacceptabelt och som folk är vi av naturen och historiskt motståndare till hemliga sällskap, hemliga svurna eder och hemliga förhandlingar. Vi beslutade redan för länge sedan att faran med excessivt och orättfärdigat hemlighållande av fakta i frågor där de har betydelse långt överstiger det som sägs legitimera hemlighållandet. (...) Även idag är det knappt värt att säkerställa överlevnaden av vår nation när inte våra traditioner också överlever. Och det finns den uppenbara faran att ett förkunnat behov av höjd säkerhet från de som är rädda (för sanningen) används för att utvidga myndigheternas censur och hemlighållande. Jag har inte för avsikt att tillåta detta i den utsträckning min makt tillåter och ingen tjänsteman i min regering, om hans rang nu är hög eller låg, civil eller militärisk, ska ta mina ord av ikväll som ursäkt för att censurera nyheter, tiga om motsägelser, tysta ned våra fel eller hålla undan fakta för pressen och offentligheten, fakta som de vet att törsta efter. Men jag ber varje förlag, varje chefredaktör och varje journalist i denna nation, att tänka över sina vanor och bli medveten om den stora faran för vår nation. Det krävs en förändring av perspektivet, en förändring av taktiken, ein förändring av uppdraget – från regeringens sida, från människornas sida, av varje affärsman eller facklig ledare och varje tidning. För vi står världen över inför en monolitisk och hänsynslös försvärjelse, som framförallt stödjer sig på dolda medel för att utvidga sin inflytandesfär – med infiltration istället för invasion; med undergrävande istället för val; med skrämsel istället för fria val; med nattliga gerillaangrepp istället för arméer under dagtid. Det är ett system som med enorma mänskliga och materiella resurser har byggt upp ett tätt knutet, komplext och effektivt maskineri, som kombinerar militäriska, diplomatiska, underrättelsetjänstliga, ekonomiska, vetenskapliga och politiska operationer. Deras planer offentliggörs inte utan undanhålls, deras felsteg mörkläggs och görs inte publika, oliktänkande blir inte hyllade utan tvingade till tystnad, ingen utgift ifrågasätts, inget rykte tilläts spridas, ingen hemlighet avslöjas. De dirigierar det "kalla kriget", kort sagt en krigsdisciplin som ingen demokrati vill föda fram eller önskar sig. (...) Jag ber inte att era tidningar stödjer regeringen men jag ber er om hjälp med denna enorma uppgift, att informera och alarmera det amerikanska folket, eftersom jag har det fullaste förtroende i våra medborgares reaktioner och engagemang när de informeras om allt utan begränsning. Jag vill inte tysta kontroverserna hos era läsare utan jag välkomnar dem. Min regering kommer också ärligt stå för sina fel, eftersom en klok man en gång sade, misstag blir först till fel om man vägrar att korrigera dem. Vi har avsikten att ta fullt ansvar för våra fel och vi förväntar oss av er att ni gör oss uppmärksamma på dem när vi försummar det. Utan debatt, utan kritik kan ingen regering och inget land vara framgångsrikt och ingen republik kan överleva. Därför fastlade den athenska lagstiftaren Solon att det är ett brott för varje medborgare att dra sig undan meingsskiljaktigheter och just därför skyddas vår press av det första författningsartikeltillägget. Pressen är inte därför det enda som specifikt skyddas av författningen för att amusera och vinna läsare, inte heller för att propagera det triviala och sentimentala och inte för att ge läsarna just det som de ha vill utan för att informera om faror och möjligheter, för att skaka om (väcka upp) och reflektera, för att dokumentera våra kriser och visa på våra möjligheter, för att leda, för att forma, för att utbilda och ibland t.o.m. utmana den allmänna opinionen. Det betyder mer rapporter och analyser om internationella händelser, för idag är allt det inte längre långt borta utan helt i närheten och här hemma. Det betyder mer uppmärksamhet och en bättre förståelse av nyheterna och en förbättrad nyhetsrapportering och det betyder slutligen att regeringen måste uppfylla alla sina förpliktelser på alla nivåer, att förse er med den bästa möjliga informationen och därvid minimera inskränkningarna som den nationala säkerheten skulle kunna föranleda. (…) Så därför är det hos pressen, den ska protokollera människornas handlande, som ska bevara deras samvete, förmedla deras budskap, som vi söker styrka och hjälp. I tillförsikt att med er hjälp kan människan bli till det hon föddes: fri och oberoende.“

Från bub.

Källa/Länkar: ExpressZeitung, Ausgabe 4, Februar 2017 http://www.expresszeitung.com
https://www.jfklibrary.org/Research/Research-Aids/JFK-Speeches/American-Newspaper-Publishers-Association_19610427.aspx