Diese Website verwendet Cookies. Cookies helfen uns bei der Bereitstellung unserer Dienste. Durch die Nutzung unserer Dienste erklären Sie sich damit einverstanden, dass wir Cookies setzen. Bei uns sind Ihre Daten sicher. Wir geben keine Ihrer Analyse- oder Kontaktdaten an Dritte weiter! Weiterführende Informationen erhalten Sie in der Datenschutzerklärung.
Krigsreportage - dikterad till medierna av Pentagon?
För att få en uppfattning om hur krigsrapporteringen fungerar i de vanliga medierna är det värt att ta en titt på det närmsta förflutna. Journalisten Thomas Röper gör bland annat detta i sin nya bok ’INSIDE CORONA’.[weiterlesen]
Ryssland anklagas upprepade gånger för att inte utöva pressfrihet och för att undertrycka kritiska röster i pressen. Men är rapporteringen i väst bättre? Är den nuvarande krigsrapporteringen neutral, så att till exempel krigsbrott avslöjas på båda sidorna, eller måste vi anta att rapporterna är manipulerade även här? I sin bok ’INSIDE CORONA’ skriver den undersökande journalisten Thomas Röper bland annat om mediernas roll i rapporteringen. Han ser tillbaka på år 2008, då ’New York Times’ i USA och ’Der Spiegel’ i Europa avslöjade att en stor pr-trupp inom Bushs administration hade lurat allmänheten i flera år. Syftet var att i medierna presentera kriget i Afghanistan och Irak som ett bra arbete och en framgång. Som ett resultat av detta framkom det 2009 att Pentagon och därmed det amerikanska försvarsdepartementet hade 27 000 anställda som var ansvariga för att polera de amerikanska krigen i medierna. Den schweiziska tidningen ’Tages-Anzeiger’ tog också upp ämnet vid den här tiden och preciserade omfattningen av vad som pågick genom att citera Tom Curley, dåvarande chef för AP-agenturen, med följande ord: "Militärens pr-maskineri kostar skattebetalarna 4,7 miljarder dollar per år. Sedan 2004 har utgifterna ökat med 63 procent. [...] För 2009, sade han, planerar militären att ge ut 5 400 pressmeddelanden, 3 000 tv-inslag och 1 600 radiointervjuer - dubbelt så mycket som 2007. Denna tjänst är bara en liten del av Pentagons ständigt växande medieimperium. Det är redan större än de flesta pressföretag i USA.” Der Spiegel-artikeln fortsatte med att visa hur "Pentagon-anställda" spelade upp sig som experter i medierna, men lät aldrig bli känt exakt varifrån de hade fått den exakta informationen och analysen. Röper avslutar: ”När ’Der Spiegel’, liksom andra medier, talar om "icke namngivna källor" från ett ministerium eller en underrättelsetjänst, kan man nästan säkert anta, att det rör sig om ett medvetet vilseledande av allmänheten, som målmedvetet förmedlas till medierna av de berörda myndigheterna.” Tillbaka till Tom Curley, den dåvarande chefen för nyhetsbyrån AP, som kände till fakta och siffror om Pentagons propaganda. Den schweiziska tidningen ’Tages-Anzeiger’ tog också upp frågan om det enorma antalet anställda i Pentagon och hur de skulle förse nyhetsbyråerna med trimmade krigsrapporter. Men Curley visste därutöver om en detalj: I februari 2009 rapporterade Tom Curley till journalisterna vid ’University of Kansas’ om de påtryckningar som det amerikanska försvarsdepartementet utövade på hans reportrar i krigszonerna. Sedan 2003 har fler än elva AP-journalister arresterats i Irak i mer än 24 timmar. Höga generaler hade hotat med att AP och han skulle bli ruinerade om reportrarna fortsatte att insistera på sina journalistiska principer. Det är uppenbart att Pentagon redan då bara ytligt höll sig till sitt motto: "västvärlden kämpar för demokrati och pressfrihet". Tom Curley avgick som chef för AP 2012 och det fanns knappt några fler rapporter om detta ämne, berättar Thomas Röper i sin bok ’INSIDE CORONA’. Han avslutar med att konstatera att offentliggörandet av dessa fakta tyvärr inte förändrade något, eftersom det inte skulle ha utlöst vare sig kritiska frågor eller proteststormar vid den tiden. Det här fallet är dock fortfarande ett exempel på hur medierna kommer fram till sina rapporter och hur Pentagon utövar ett direkt inflytande på krigsrapporteringen. Det är klokt att ha dessa exempel på tidigare krigsrapportering i åtanke när vi läser de aktuella krigsreportagen!
29.05.2022 | www.kla.tv/22644
Ryssland anklagas upprepade gånger för att inte utöva pressfrihet och för att undertrycka kritiska röster i pressen. Men är rapporteringen i väst bättre? Är den nuvarande krigsrapporteringen neutral, så att till exempel krigsbrott avslöjas på båda sidorna, eller måste vi anta att rapporterna är manipulerade även här? I sin bok ’INSIDE CORONA’ skriver den undersökande journalisten Thomas Röper bland annat om mediernas roll i rapporteringen. Han ser tillbaka på år 2008, då ’New York Times’ i USA och ’Der Spiegel’ i Europa avslöjade att en stor pr-trupp inom Bushs administration hade lurat allmänheten i flera år. Syftet var att i medierna presentera kriget i Afghanistan och Irak som ett bra arbete och en framgång. Som ett resultat av detta framkom det 2009 att Pentagon och därmed det amerikanska försvarsdepartementet hade 27 000 anställda som var ansvariga för att polera de amerikanska krigen i medierna. Den schweiziska tidningen ’Tages-Anzeiger’ tog också upp ämnet vid den här tiden och preciserade omfattningen av vad som pågick genom att citera Tom Curley, dåvarande chef för AP-agenturen, med följande ord: "Militärens pr-maskineri kostar skattebetalarna 4,7 miljarder dollar per år. Sedan 2004 har utgifterna ökat med 63 procent. [...] För 2009, sade han, planerar militären att ge ut 5 400 pressmeddelanden, 3 000 tv-inslag och 1 600 radiointervjuer - dubbelt så mycket som 2007. Denna tjänst är bara en liten del av Pentagons ständigt växande medieimperium. Det är redan större än de flesta pressföretag i USA.” Der Spiegel-artikeln fortsatte med att visa hur "Pentagon-anställda" spelade upp sig som experter i medierna, men lät aldrig bli känt exakt varifrån de hade fått den exakta informationen och analysen. Röper avslutar: ”När ’Der Spiegel’, liksom andra medier, talar om "icke namngivna källor" från ett ministerium eller en underrättelsetjänst, kan man nästan säkert anta, att det rör sig om ett medvetet vilseledande av allmänheten, som målmedvetet förmedlas till medierna av de berörda myndigheterna.” Tillbaka till Tom Curley, den dåvarande chefen för nyhetsbyrån AP, som kände till fakta och siffror om Pentagons propaganda. Den schweiziska tidningen ’Tages-Anzeiger’ tog också upp frågan om det enorma antalet anställda i Pentagon och hur de skulle förse nyhetsbyråerna med trimmade krigsrapporter. Men Curley visste därutöver om en detalj: I februari 2009 rapporterade Tom Curley till journalisterna vid ’University of Kansas’ om de påtryckningar som det amerikanska försvarsdepartementet utövade på hans reportrar i krigszonerna. Sedan 2003 har fler än elva AP-journalister arresterats i Irak i mer än 24 timmar. Höga generaler hade hotat med att AP och han skulle bli ruinerade om reportrarna fortsatte att insistera på sina journalistiska principer. Det är uppenbart att Pentagon redan då bara ytligt höll sig till sitt motto: "västvärlden kämpar för demokrati och pressfrihet". Tom Curley avgick som chef för AP 2012 och det fanns knappt några fler rapporter om detta ämne, berättar Thomas Röper i sin bok ’INSIDE CORONA’. Han avslutar med att konstatera att offentliggörandet av dessa fakta tyvärr inte förändrade något, eftersom det inte skulle ha utlöst vare sig kritiska frågor eller proteststormar vid den tiden. Det här fallet är dock fortfarande ett exempel på hur medierna kommer fram till sina rapporter och hur Pentagon utövar ett direkt inflytande på krigsrapporteringen. Det är klokt att ha dessa exempel på tidigare krigsrapportering i åtanke när vi läser de aktuella krigsreportagen!
Från pb.
Artikel im Schweizer Tages-Anzeiger: https://www.tagesanzeiger.ch/ausland/amerika/27000-PRBerater-polieren-Image-der-USA/story/20404513